Jag har aldrig haft någon direkt relation till Elvis. Förrän nu. Nu är jag tvungen. För nu läser jag en kurs i rockhistoria (vilken jag sökt till hur många terminer som helst men inte kommit in på förrän nu för att de bara går på gymnasiebetygen och inte på mina övermänskligt många avklarade högskolepoäng). Så nu sitter jag och glor på urgamla musikvideor på YouTube om kvällarna. Detta är min favorit hittills: 

 

 

Så himla charmigt med musikvideor från 50-talet (jag har sett ännu värre exempel, jag tror att det var med Little Richard, där de bara står rätt upp och ner med sina instrument och gungar lite - och framåt slutet på sin höjd vågar sig på en liten piruett). 

 

Men ser ni vad jag ser? Jag vet inte om det är jag som har en överdriven tendens att tolka in social fobi överallt, men seriöst - ser inte Elvis sjukt obekväm ut? Som om han inte alls vill vara där. Kroppsspråket och ansiktsuttrycket är liksom inte alls synkade. Kroppen bara far runt i någon slags ryckig koreografi, medan ansiktet mest verkar säga: "Snälla, sluta titta på mig, bara ta mig härifrån!". Jämför med dansarna i videon, de ser ut att ha betydligt roligare. 

 

När jag googlar får jag fram att han var en väldigt blyg person som led av scenskräck. Som ung vågade han överhuvudtaget inte uppträda inför publik, han höll sin mamma i handen på väg till skolan ända upp i tolvårsåldern och han började ofta stamma i sociala sammanhang. Så ja...det kanske ligger en del i det. Och då är det ju oerhört imponerande att han utsatte sig för allt detta rampljus! Det måste ju ha varit ett mindre helvete. Starkt jobbat, Elvis! Heja dig!