Den största skräcken
Fy fan, vilka vidriga dagar det här har varit! Kissen blev sämre under helgen, och igår kväll slutade hon till och med äta, hon ville inte ens ha godis. Så imorse åkte vi akut till veterinären. De bekräftade något jag själv befarat - att hon förmodligen har en tumör och att den sitter så dumt till att det bara är avlivning som gäller i så fall.
De gav mig några minuter att ta farväl av henne, sedan lämnade jag henne där för vidare undersökningar och lämnade kliniken ensam och storgråtande. Några hemska timmar i ovisshet följde, när jag försökte förlika mig med tanken på att hon aldrig kommer komma hem mer.
Sedan ringde veterinären. Och jag väntade mig det ödesdigra beskedet - tumör, avlivning, slutet. Men istället meddelade hon att kissen vaknat(!) ur narkosen, att röntgen inte visade någon tumör och att jag skulle få komma och hämta henne några timmar senare.
Antibiotika, ögondroppar, smärtstillande...och så ytterligare några prover som skickats på analys, och vidare utredning hos specialistveterinär framöver...men hon LEVER!!! ❤❤❤
Allmäntillståndet igår.
Orolig katt (till ännu oroligare matte) på väg till veterinären.
I väntan på besked.
Efter besked.
Liten "fyllekatt" raglar runt här hemma efter lugnande och narkos.
Vi kommer nog att ligga här på mattan i vardagsrummet resten av kvällen, skulle jag tro. ❤
Kommentarer
Caroline
Åh vad fantastiskt! Hoppas proverna visar på något lättåtgärdat!
Trackback
