Men där fanns inget internet. Vilket ju krävs för att komma in i både programmen och mejlen. Så jag blev rätt frustrerad - efter att ha varit borta i nästan en vecka hade det ju hunnit samlas ett mindre berg av uppgifter som jag måste ta hand om...

Istället tog jag tillfället i akt att göra i ordning i mitt arbetsrum. Bära ut överblivna tomkartonger, rensa på skrivbordet, packa ner den rosa julgranen och hänga upp Hello Kitty-klockan...det blev riktigt fint. 👍

Sedan pratade jag med en kollega som tyckte att JAG skulle ringa till supporten hos vår internetleverantör. 😨 Då blev jag genast stingslig, men gick ändå med på att göra det.

Supporten var en dryg jävel som pratade i en massa tekniska termer som jag inte förstår, och det i kombination med att jag tycker att det är jättejobbigt att ringa telefonsamtal och dessutom fortfarande är lite nedtrappningslabil gjorde att jag till slut nästan skrek åt honom.

Trots att vi inte fick någon hjälp, började internet simsalabim plötsligt fungera en stund senare. Då blev jag förstås glad, men det varade inte länge - för sedan exploderade inkorgen av en veckas olästa mejl med frågor och krav och tjat och reklam och så vidare...och jag höll på att bli knäpp.

Och medan jag satt där helt nedbruten och försökte gå igenom alltihop någorlunda systematiskt kom chefen in och meddelade att han tänker lämna mig "in charge" några dagar nu och själv ta ledigt. "NEEEJ!!" klagade jag och klängde översiggivet på honom. Men det hjälpte inte.

Sedan har dagen flutit på och jag har visst fått en del gjort (ett bokslut blev klart och några kontrolluppgifter inlämnade och massor av mejl skickade) även om det varit ganska kaotiskt. När jag skulle åka hem kände jag mig plötsligt sorgsen, bestämde mig för att åka och handla lite och var nästan gråtfärdig på bussen. Men när jag klev in i gallerian möttes jag av Ola Salos underbara stämma i högtalarna, och jag nästan dansade fram till tonerna av "One of us is gonna die young". Handlade lite mat och åkte sedan hem.

På syrrans inrådan satte jag mig och spelade Coming Out On Top istället för att plugga...ingen jättebra prioritering kanske, men trevligt var det i alla fall (jag gör framsteg med Jed, yay!). Och jag lär ju hinna skriva klart hemtentan till på söndag ändå.

Nu ska jag försöka sova. Förmodligen kommer det att bli en bättre dag imorgon, när det inte är sådär första-dagen-tillbaka-på-kontoret-kaotiskt längre. Å andra sidan närmar sig fullmånen, så jag ska väl inte ha alltför stora förhoppningar om mitt mående och humör de närmaste dagarna...