Så fort jag klev in i salongen fick jag syn på regissören (som även spelar en av huvudrollerna i musikalen) och då blev jag helt starstrucked och började flina som en idiot. 😍 Jag försökte att inte stirra för mycket på honom (det gick sådär). Jag hade verkligen velat gå fram och säga någonting, men det vågade jag förstås inte (och det kanske var lika bra det).

Ju mer jag är på teatern, desto större blir min längtan efter den. Jag ÄLSKAR teatern! ❤ Jag skulle vilja vara där...jämt! Eller nästan i alla fall. Drömmer om att stå där uppe på scenen, men det vet jag ju tyvärr att jag aldrig kommer våga. 😔 Men att bara VARA där...titta, lyssna, känna, uppleva...det räcker långt. 😊

Efter mindre än en timme var den öppna repetitionen slut och det kändes riktigt sorgligt. Jag ville stanna kvar och se mer!