Något liknande upplevde jag i slutet av yogapasset tidigare ikväll. Vi slutar alltid passet med sången "Long Time Sun"...och när jag lyssnade på texten tänkte jag förstås på kissen...och så kom tårarna. 😢

Annars har det varit en ovanligt bra dag idag. Jag har varit supereffektiv på jobbet och fått massor gjort - min debiteringsgrad låg på nästan 100 % idag. 👍 Det har den inte precis gjort under de senaste veckorna, om vi säger så.

Klockan tolv idag släpptes biljetter till tre extraföreställningar av musikalen. 😍 Jag satt förstås och vakade över biljettbokningssystemet i typ tio minuter innan det öppnade. Dessvärre hade de inte allting i ordning vid öppningen klockan tolv (de väntade sig väl inte någon rusning av detta slag) så jag lyckades boka en plats som inte fanns - jag skulle hamna i orkesterdiket! 😂 Efter bara några minuter blev jag uppringd av en vänlig människa från teatern, som hjälpte mig att flytta till mitten av främsta raden istället. 😉 Hon visste nog vem jag var, lät det som, och det förvånar mig inte alls. 😜

Igår mejlade jag till psykologen och bad om en veckas uppskov med övningarna. Den här veckan förväntas jag nämligen fundera över vad jag tycker är viktigt och hur jag vill ha det inom olika områden i livet (kärlek, arbete, fritid, samhällsengagemang, vänskap, hälsa och så vidare). En himla svår uppgift! Det är så lätt att fastna i att tänka på hur det ÄR och tro att det alltid kommer att vara så och till och med att det är så jag vill ha det...och när jag funderar över eventuella förändringar så ser jag ångesthinder i vägen och vågar inte riktigt tänka i så vida banor som jag kanske borde. Så...jag behöver lite mer tid.

Nu ska jag försöka sova. Med eller utan Imovane återstår att se. Det har gått lite sisådär med nedtrappningen på sista tiden...