Även om jag befinner mig i en kokong av självömkan just nu, där jag mest ligger och gråter och tycker synd om mig själv, är jag inte helt likgiltig inför vad som händer i omvärlden. Den här veckan är det i synnerhet två händelser som berört mig väldigt illa. 

 

I Tjetjenien har det inletts en massutrensning av homosexuella. Förföljelser, arresteringar, tortyr, bestialiska mord...människor som flyr i panik. 

 

I centrala Stockholm körde igår eftermiddag en lastbil in i en folkmassa och dödade fyra personer. 

 

Det är händelser som ligger alldeles för nära, tar sig in under skinnet och gör mig så oerhört ledsen och bedrövad. (Trumps robotattack mot Syrien, Rysslands reaktion på det och hur detta kan fucka upp det världspolitiska läget kommer liksom lite i skymundan.) 

 

Jag fattar inte hur människor kan vara så onda. Så hatiska, så likgiltiga inför andra människors liv...jag fattar verkligen inte det. Det är så tragiskt. 

 

(Inte helt i linje med inlägget, men den följer temat Ond Bråd Död i alla fall. Och det är en av mina favoritvideor just nu.)