I lördags for jag runt och grejade här hemma hela dagen. Och tvättade! Herregud, vad underbart det är att ha tillgång till tvättmaskin igen! Lyssnade på Pansy Division i stereon i vardagsrummet gjorde jag också - som en liten markering över att hantverkarna nu är borta och att frihet åter råder i hemmet.

Ja, det var en himla härlig dag. Fram till kvällen. Då kom Ångestmonstret smygande och förmörkade mitt sinne. I flera timmar, ända tills jag somnade, hade jag sådan jävla ångest och kände mig så förtvivlad. Antar att det beror på att jag ska ha mens snart, men det är egentligen skit samma - det var hur som helst vedervärdigt.

Söndagen blev lugnare, på alla sätt. Inte lika mycket ångest, men heller inte lika mycket energi. Sov längre på morgonen, sov även några timmar mitt på dagen. Grejade bara lite grann, tvättade bara ett par maskiner.

Nu har jag vaknat här mitt i natten och har svårt att somna om. Kissen tycker förstås att det är toppen. Själv är jag inte lika begeistrad. Har stora och viktiga saker att göra på jobbet imorgon, måste vara utvilad då. Så...jag får väl försöka sova nu. Natti!