Jag har haft så himla mycket att göra. Idag nådde vi peaken av högsäsongen på jobbet, när alla deklarationerna för privatpersoner skulle lämnas in. Efter tio intensiva timmar på kontoret stapplade jag iväg till Skatteverket med ett tjockt kuvert. Så nu är det över och vi klarade deadline. Tid att andas ut...och att övermannas av det undanträngda sammanbrottet. 

 

Jag höll på och pratade med mamma i telefon förut när gråten först kom. Jag blev själv förvånad, jag var inte alls beredd. Men det var nog bra att den kom vid just det tillfället. Mamma hade mycket fina saker att säga både om mig och om morfar. Efteråt kändes det bättre, även om tårarna kom tillbaka.