Undanträngd sorg

Jag gråter. Har nog inte gjort det sedan dagen efter att han dog, tror jag. Jag har förstås tänkt mycket på honom hela den här tiden, men jag har bitit ihop och fortsatt mitt liv nästan som vanligt. Stundvis har jag till och med mått rätt bra, det är nästan makabert. 
 
Jag har haft så himla mycket att göra. Idag nådde vi peaken av högsäsongen på jobbet, när alla deklarationerna för privatpersoner skulle lämnas in. Efter tio intensiva timmar på kontoret stapplade jag iväg till Skatteverket med ett tjockt kuvert. Så nu är det över och vi klarade deadline. Tid att andas ut...och att övermannas av det undanträngda sammanbrottet. 
 
Jag höll på och pratade med mamma i telefon förut när gråten först kom. Jag blev själv förvånad, jag var inte alls beredd. Men det var nog bra att den kom vid just det tillfället. Mamma hade mycket fina saker att säga både om mig och om morfar. Efteråt kändes det bättre, även om tårarna kom tillbaka. 

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback