I terapi och självhjälpsböcker blir en ständigt matad med att "det är ingen som märker det, det är bara som du tror för att du lägger så stort fokus på dig själv". Yeah, right. 

 

Mina händer fortsatte skaka genom hela lunchen, men det fälldes inga fler kommentarer om det (tack och lov). Jag åt tills jag blev mätt och sedan lade jag ifrån mig de förbaskade besticken och började vrida händerna i knäet istället (standardbeteende vid minsta lilla osäkerhetskänsla). 

 

Men bortsett från denna lilla incident har dagen varit lika bra som gårdagen. Det är nästan läskigt att jag känner mig så pass positiv till tillvaron som jag gör. Ovant...men bra, antar jag.