Så när ett främmande 010-nummer ringde mig i förmiddags utgick jag förstås ifrån att det var vårdcentralen som ringde. Så jag svarade helt aningslöst (något jag aldrig annars gör på främmande nummer).

Men det var inte vårdcentralen. Det var en journalist!! 😨 Hon hade fått nys om mitt myckna musikalbesökande och ville göra en intervju med mig om detta. Så...det ställde jag upp på, med skräckblandad förtjusning.

Eftersom jag blev så överrumplad fick jag förstås inte ur mig ett vettigt ord, men jag hade i alla fall sinnesnärvaro nog att be henne mejla mig artikeln innan publicering, så nu har jag i lugn och ro kunnat gå igenom frågorna och tillsammans med syrran formulerat lite vettigare svar. Så...det blir nog bra, det här. Men fan, vad läskigt det känns!!

För att citera monsieur Dindon från musikalen: "TV?! Tidningar?! Åh gode Gud, jag är förlorad!". Stora Malin är både stolt och glad, medan Ångestmonstret och Lilla Malin ångestvrålar i kapp.