Jag har gråtit som ett litet vattenfall

Det har varit en omvälvande vecka. Förändringarnas vindar blåser, och även om det är goda vindar med mycket positiva nyheter så har jag gråtit som ett litet vattenfall tre dagar i sträck. Hemma, på jobbet, på Pride-möte, på yogan, på stan. Nu verkar tårflödet dock ha tagit slut, jag har inte bölat något sedan i torsdags. 
 
Detta konstanta gråtande har jag gått igenom tidigare också, exempelvis i samband med flytten till Skåne. Då var jag kär och lycklig, men grät ändå hela tiden. Jag kan verkligen inte hantera stora omvälvande förändringar. Även om Stora Malin är glad, så tar Lilla Malin över och uttrycker den djupaste förtvivlan bortom all rim och reson. 
 
Men nu verkar även Lilla Malin ha funnit sig till rätta med allt det nya. Till både min och omgivningens stora lättnad. 
 
Mitt i allt detta så inträffar den 10 oktober. Jag var rädd att det skulle rasera den sköra stabilitet som börjat byggas upp efter det massiva tårflödet, men jag har faktiskt hanterat den här dagen bättre än någonsin tidigare. Jag har varit på landet och landat. Mamma och jag har bakat äppelpaj, gått en skogspromenad och spelat sällskapsspel. Himla mysigt! 
 

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback