Jag måste dessvärre meddela att det där solskenshumöret från tidigare inte hållit i sig. Idag har jag varit rätt dyster, åtminstone från någon gång på eftermiddagen och framåt. Och på kollegornas bekymrade frågor varför jag mår som jag mår, om det har hänt något eller så, kan jag bara svara "jag vet inte". 

 

För det finns ingen vettig anledning. Ingenting är ju annorlunda idag mot tidigare i veckan, när jag tyckte att allting var så härligt. Ingenting är förändrat, men plötsligt känns allting bara så tungt och jobbigt och ledsamt. Kanske är det mensen som spökar, jag vet inte. Eller separationsångest över att en av kollegorna jobbar sin sista dag i Körsbärsdalen imorgon. Eller allmän stress och press och oro inför allt och ingenting. Jag vet inte. 

 

Vad jag däremot vet är att jag känner mig lite lättare om hjärtat nu ikväll. När syrran kom hem från jobbet föreslog hon att jag skulle kolla på Trassel, vilket ju är ett säkert kort för att få mig på bättre humör. Men jag kollade inte på hela filmen, utan bara på några klipp från den på YouTube. På japanska. Fatta, Trassel-sångerna på japanska! Så himla fint. Och jag märkte till min stora glädje att jag inte glömt bort allting totalt, trots att jag inte pluggat på aslänge. Lite ringrostig har jag blivit, men jag kommer att kunna träna upp mig igen. :-) 

 

Upplivad gick jag raskt vidare till att kolla på Frost-klipp, även de på japanska. Och efter ett tag började jag kunna sjunga med lite i den japanska versionen av "Let It Go". Woohoo! :-D 

 

Har ni sett Frost? Efter Trassel är det nog min nya Disney-favorit faktiskt. Rapunzel är förstås mitt alter ego, men jag ser himla mycket av mig själv i Elsa också. Ensamheten, rädslan för att visa vem man verkligen är, avståndet till andra människor, tyngden av hemligheter och ansvarskänslor...och, icke att förglömma, den kreativa skaparglädjen och kärleken till världens bästa lillasyster. 

 

Se. Den. Filmen.