Blåtiror och blåbärssoppa
Jag har inte kräkts något mer efter det där vidriga tillfället vid halv två-tiden inatt. Istället har jag haft en hemsk diarré. Har känt mig jäkligt matt och orkeslös och yr...vilket kanske inte är så konstigt efter nästan ett dygns fasta, mer eller mindre utvecklad vätskebrist och fortsatt illamående med förväntansångest inför fler kräkningar (lägg därtill det faktum att jag glömde bort att knapra i mig mitt dagliga tablettberg imorse - vilket i och för sig förmodligen inte skulle ha varit genomförbart även om jag hade kommit ihåg det).
Drack med yttersta försiktighet några munnar vatten under förmiddagen. Framåt eftermiddagen höll jag på att avlida av hunger, så då kokade jag ris varav jag fick i mig ungefär en halv deciliter. Herregud, vilken underbar måltid! Tror knappast att jag ätit någonting så välsmakande förut i hela mitt liv (det skulle eventuellt vara den där första smörgåsen jag fick efter operationen för tre år sedan då).
Det senaste dygnet har jag gått ner typ två kilo (ja, jag vet att jag är sjukligt fixerad vid att väga mig hela tiden). Och för någon med osund inställning till sin kropp i allmänhet - och sin vikt i synnerhet - är ju detta helt fantastiska nyheter. Men ärligt talat, jag skulle faktiskt föredra att ha fått behålla de där två kilona och sluppit det senaste dygnets lidande. Inte så att jag vill ha tillbaka kilona sedan när jag blir frisk, men om jag hade fått välja innan - då hade det varit en annan sak.
Min fina syster köpte med sig blåbärssoppa på väg hem från jobbet. Underbart välsmakande den också, jag har snart klunkat i mig ett helt paket. Men vet ni vad jag fick syn på, när jag var mitt uppe i värsta ynkliga tycka-synd-om-mig-själv-tillståndet? På blåbärssoppepaketet står det "Stolt sponsor av fucking jävla Vasaloppet"! Okej, det står inte exakt så, men ni fattar grejen. Eftersom jag förknippar Vasaloppet med just magsjuka så känns det jävligt ironiskt att min kosthållning under denna svåra prövning ska bestå av något som sponsrar det där förbannade evenemanget.
Apropå blått så är det fortfarande rödprickigt och blåaktigt runt ögonen. Hoppas att det går över tills jag ska ge mig ut bland folk igen. Här hemma spelar det väl ingen roll, men jag vill inte gå till jobbet och se ut som om jag har blivit misshandlad eller något.
Kommentarer
Trackback