Vi sa klockan 9...

 

Jag var SÅ nära att börja gråta. För sådant här triggar igång min ångest/sorg/skräck för att bli övergiven/bortprioriterad/lämnad...att inte vara viktig. 

 

Men jag tog mig samman. För jag vet att hen inte menade något illa, hen har ingenting att göra med hur andra människor behandlat mig tidigare i livet. 

 

Så jag började inte gråta. Men jag kände mig rätt låg under större delen av dagen. Och det dröjde ända till nu på kvällen innan jag kom mig för att svara. 

 

Delvis har det väl med tablettnedtrappningen att göra, plus det faktum att jag ska ha mens snart. Små obetydliga friktioner blir till katastrofer...

06 Juli 2015, kl 21:50 Permalink

Det är så tråkigt när folk gör sådär!
Har vart med om det så många gånger jag med, och har gråten i halsen då jag med! :/

Du är viktigast för mig, finaste syster! Kramar <3

Tror nog att personen ifråga har väldigt mycket omkring sig så det tyvärr blev en miss där, men förstår att det inte kändes så just då.