Det blev en mycket lyckad kväll i Borås igår. Jag hade inte träffat Lyckopillret på nästan exakt två år(!) så abstinensen var rätt grav. Men det rådde vi snart bot på. Han är så fin, mitt Lyckopiller, och han blev uppenbart glad över att se mig och familjen igen. Vi fick träffa hans kollega också, som även han verkar vara en supergullig kille. Och de gick minsann och vann deltävlingen! Yay! :-D 

 

...och sedan blev det mysigt kramkalas. :-) Bilderna från det kommer senare, för dem har mamma. Och videon från uppträdandet har jag inte vågat ladda upp än, med tanke på hur mycket YouTube psykade ur över det senaste konsertklippet jag filmade och lade upp där (jag fick varning och dålig kontostatus och begränsningar i funktionerna och allt möjligt otrevligt - så den här gången har jag mejlat skivbolaget och frågat om lov i förebyggande syfte, får se vad de säger). 

 

Väldigt bra timing att träffa Lyckopillret just igår förresten. Dels var det på dagen tio år sedan jag träffade L (mitt ex) första gången, och dels minskade jag igår ner den dagliga Sertralin-dosen från 125 mg till 100 mg (som ni kanske minns trappar jag ner med 25 mg i halvåret). Så det föreligger en viss risk för emotionell labilitet. Och då är det bra med en liten Lyckopiller-dos.