Sitter på golvet i min gamla lägenhet och känner mig lite nostalgisk. Det finns nästan inga grejer kvar här, så det ekar som bara den när jag hostar eller nynnar eller pratar för mig själv. En välgörenhetsorganisation har precis varit här och hämtat det sista möblemanget som jag inte ville behålla. Ikväll kommer den nya hyresgästen med sin mamma för att kolla på lägenheten. Och jag sitter här och...tar farväl, typ. Det känns lite konstigt att vara här, det känns liksom inte "hemma" längre. Och det är väl tur det.