Stockholmsvistelsen började dock inte särskilt lysande. Så fort jag lämnade perrongen och kom in på Centralen ville jag åka hem igen. Det var så rörigt och så mycket folk och jag blev så stressad och gick in i paniktillståndet ganska omedelbart. Kissnödig var jag också, så jag fumlade mig fram till toaletterna. Men jag var så uppstressad att jag inte ens fattade att jag skulle stoppa in pengar för att få spärren in till toaletterna att öppnas, och sedan förstod jag inte hur jag skulle få igång vattenkranen eller handtorken. Allting blev dock bättre när jag väl tog mig ut från Centralen, ut i friheten på gatan, och började styra stegen mot målet för min resa. 

 

Jag tog ett tidigare tåg hem än vad jag hade tänkt från början, och nu sitter jag här hemma och njuter av hur lugnt och skönt det är här. Ska nog gå och hänga in mina nya inköp i klädkammaren nu faktiskt...