På kontoret fick vi en ny praktikant, som JAG skulle vara handledare åt. Det kändes minst sagt skitläskigt, men gick förvånansvärt bra. 

 

Syrran och jag grejade massor i lägenheten, och köpte nya fina saker att fylla den med. 

 

Och så blev jag sjuk igen. Magsjuk den här gången. Kombinerat med näsblod. En annan (och betydligt trevligare) form av nosebleed infann sig när jag upptäckte ännu en ny Yaoi-favorit – Love Stage!!, en serie med hög igenkännighetsfaktor på social fobi-fronten. 

 

Avslutade månaden med att officiellt komma ut som lesbisk på jobbet. Hade aldrig sagt det rent ut innan, men nu fick jag en direkt fråga och då var det ju bara att svara. Och reaktionerna blev sådär fluffigt gullegulliga så jag blev riktigt rörd. 

 

 

Sjuk IGEN. Jag blir sällan sjuk, men den här våren verkar jag inte ha varit annat än sjuk. Antar att den ökade stressnivån har fuckat upp mitt immunförsvar (när jag ser tillbaka på våren nu i efterhand kan jag konstatera att jag var jävligt uppe i varv och sönderstressad mest hela tiden). 

 

Nya möbler som syrran och jag beställt levererades in i vårt vardagsrum. Finaste Per kom på besök och hjälpte oss med monteringen. Även mamma och hennes man kom och hjälpte oss med detta. Så efter ett tag blev det allt fler möbler och allt färre kartonger i lägenheten. 

 

Jag drog igång mitt syprojekt (en klänning att ha på Taylor-konserten i juni). Och så började körsbärsträden blomma så vackert och skänkte lite frid åt mitt uppvarvade sinne. Och finaste Livrädd kom på premiärbesök i nya lägenheten. 

 

 

Det blev dags för den årliga Pride-festivalen i Norrköping. Tillsammans med några andra i styrelsen hjälpte jag till att pynta och pyssla i lokalerna innan allt folk kom dit. Sedan gick syrran och jag i paraden, som hade dubbelt så stor uppslutning som föregående år. 

 

Morfar fyllde 80 år och vi firade honom på landet. Själv fyllde jag 27. 

 

Tillsammans med kollegorna gick jag på huliganfotbollsmatch i Stockholm. Det var över 41 000 människor i publiken och jag var fullkomligt skräckslagen, men det var ändå en intressant upplevelse (inte själva fotbollsspelet, men att studera de minst sagt hängivna huliganerna med sina sånger och flaggor och bengaler). 

 

Självklart blev jag sjuk även denna månad, hosta den här gången. Men någon läkarkontakt blev det inte, trots att apotekspersonalen förordade det. Däremot blev det ett veterinärbesök, för kissen behövde ju sin vaccinationsspruta. 

 

I slutet av månaden gjorde någon inbrott på kontoret, tog sig in i mitt rum och rotade runt bland mina saker. Händelsen gjorde mig väldigt skärrad och det tog lång tid innan jag förmådde röra vid de saker som låg utströdda på golvet i mitt rum. 

 

 

Liksom resten av landet förlamades jag av chock och sorg när sjuttonåriga Lisa Holm hittades mördad. Det händer så mycket hemskt i världen hela tiden att jag inte brukar orka hetsa upp mig över allt elände, men just den här händelsen gjorde mig väldigt illa berörd. 

 

Mitt i den värsta högsäsongen på jobbet skickade chefen iväg mig på en två dagar lång kurs på ett japanskt spa i Stockholm. Det var vilsamt, helande och mycket välbehövligt. 

 

Midsommarafton firade syrran och jag tillsammans med Livrädd, hallon och tevespel. 

 

Efter två månaders slit blev jag äntligen klar med mitt syprojekt, så jag kunde ta med mig klänningen till London. Syrran och jag tillbringade fem härliga dagar där. Kultur, avkoppling, shopping, historia…och den underbara Taylor-konserten i Hyde Park, där jag hade min fina klänning och var omgiven av 65 000 andra Swifties utan att känna någon rädsla, bara total lycka. 

 

 

Min Sertralin-nedtrappning fortsatte, nu från 125 till 100 mg. Minskningen av lyckopillerdosen i tablettform kompenserades med råge genom att mamma och syrran och jag åkte till Borås och träffade mitt Lyckopiller i människoform. Han blev väldigt glad över att se oss. 

 

Jag började ge kvinnan utanför närbutiken en tjuga varje gång jag gick och handlade (det gör jag förresten fortfarande). Vi hade lett emot och hälsat på varandra sedan en tid tillbaka, men nu tog jag steget att börja ge henne pengar också. Jag trodde att det skulle kännas jobbigt, men det kändes bra. 

 

Något Stockholm Pride blev det inte för min del (i år heller), men jag firade ändå den aktuella veckan genom att ha regnbågsfärgade naglar och regnbågsfärgad rosett i håret varje dag. 

 

 

Dags för semester. Det tog ett tag innan detta faktum sjönk in och jag kunde börja varva ner och njuta av ledigheten. 

 

Det blev översvämning i badrummet, med vatten ända bort till tröskeln, så jag blev tvungen att ringa jouren och allt möjligt obehagligt. Samma kväll gick jag på fest med Pride-familjen, och nervositeten inför det hade kommit i skymundan av kaoset i badrummet så Ångestmonstret fick inte följa med på festen. 

 

Syrran och jag åkte till Kalmar och hälsade på finaste Per några dagar. Vi gjorde dagsutflykter till Öland och Karlskrona och hade jättemysigt. 

 

En av mina kollegor gifte sig i mitten av månaden, och jag var bjuden på bröllopet. Förutom brudparet var jag bara bekant med en enda person av alla gästerna, så det var verkligen jättejobbigt och jag ville flera gånger smita därifrån och åka hem igen, åtminstone i början. Brudgummen frågade flera gånger under eftermiddagen och kvällen om jag var okej och försäkrade att han var glad över att jag var där, vilket minskade flyktbenägenheten avsevärt. 

 

Syrran och jag gjorde en dagsutflykt till Arkösund och satt på klipporna vid havet och löste korsord, vilket var mycket avkopplande. Vi besökte även Söderköpings Gästabud, där jag köpte en medeltidsklänning och ett halsband med en pilspets.