Nyss hemkommen från mitt första yogapass (om vi nu inte räknar med lördagens prova-på-tillfälle). Wow, säger jag bara! Det är verkligen helande. På bussen på vägen dit lyssnade jag på "Shattered Dreams Of A Broken Nation", på hemvägen lyssnade jag på "You're The One" - liiite skillnad i sinnesstämning där. :P

 

Precis som i lördags var det andningen som var den största utmaningen för mig. Det "naturliga" för mig är ju att andas någonstans uppe vid nyckelbenen...så det gjorde jag även när det var meningen att vi skulle djupandas - i bästa fall fick jag ner andningen till strax under brösten, men ner i magen nådde den fan inte. :S

 

Jag stannade kvar efter yogapasset och pratade med kursledaren. Jag berättade att jag andas uppe vid nyckelbenen - men det var förstås överflödig information för det hade hon ju såklart redan märkt. Hon frågade om jag har ont någonstans, i ryggen eller så (eftersom jag hade svårt för vissa övningar), men det har jag ju inte. Jag förklarade att jag har mycket ångest, och då förstod hon precis varför jag är så spänd och blockerad.

 

Hon sa att det kommer vara utmanande för mig att hålla på med yoga eftersom det handlar så mycket om att öppna upp sig själv och slappna av och andas djupt - vilket är precis tvärtemot mina invanda beteenden och reaktionsmönster. Men hon lovade mig en spännande termin som kommer att vara både nyttig och välgörande för mig, och hon gav mig även tips på enkla övningar jag kan göra själv hemma. :)

 

Det känns jättebra och jag ser verkligen fram emot nästa tisdag. :)