Idag för tolv år sedan stod en fjortonårig flicka i ett publikhav på en liten festival i de småländska skogarna och fick syn på sitt Lyckopiller för allra första gången. Han stod på scenen tillsammans med fyra andra pojkar. Efter spelningen var han den enda i bandet som hon vågade be om en kram. Hon kände instinktivt att hon kunde känna sig trygg med honom. Och den känslan håller i sig än idag, tolv år senare. :)