Syrran berömde mig för att jag småpratade så avslappnat med den supersöta expediten i en affär och jag kände mig riktigt duktig. Det var inte så himla mycket folk som jag befarat i affärerna, så Ångestmonstret höll sig faktiskt borta under större delen av dagen.

 

En kärring trängde sig fram och motade bort mig när jag stod och slog in paket i en affär och jag blev både ledsen och arg, men jag sa förstås ingenting utan stod bara snällt (jag blängde dock lite på henne) och väntade på att hon skulle bli klar så att jag kunde fortsätta slå in mina paket. Jag konstaterade att hon glömde ta bort prislappen på en av sina presenter innan hon slog in den, men jag sa ingenting om det heller (om det var av agg emot henne eller av rädsla för att inleda en konversation med en främling är jag faktiskt inte helt säker på, kanske var det en kombination av båda).

 

På det stora hela var det dock en himla trevlig dag och herregud-jag-har-knappt-hunnit-köpa-några-julklappar-än!-ångesten har dämpats rejält. :)