Sista veckans jobb-outfits

 

Ja, inte sista någonsin alltså - men sista innan semestern. För nu ska jag vara borta från Körsbärsdalen i fyra(!) veckor. Känns lite konstigt...men väldigt välbehövligt! :)

 

By the way så är jag uppe i hela nio Imovane-fria nätter i rad nu. :D Känns också himla konstigt. Fattar inte hur det går till, men det verkar som om jag helt plötsligt lärt mig hur man somnar på egen hand (eller så är det bara den olidliga värmen som får mig att tuppa av framåt kvällen).

 

Igår fick jag reda på att min farfar har dött. Jag mottog beskedet med nästan sociopatisk likgiltighet. Det är ju över ett decennium sedan jag bröt kontakten med pappa och hans släktingar, så på sätt och vis kan man ju säga att de redan har varit som döda för mig ett bra tag...vilket kanske kan ses som en förklaring till min brist på reaktioner vid detta faktiska dödsbesked.

 

Jag fasar dock för hur det kommer bli den dag jag får besked om pappas död...hur kommer jag att känna då? Kommer jag vara lika likgiltig då? Eller översköljas av skuldkänslor och ångest? Kommer jag att ångra de beslut jag fattat, kommer jag att vilja åka på begravningen - eller (hemska tanke) kommer jag att känna mig lättad?! Plågsamma funderingar som attackerar mig ibland...och som jag dessvärre inte kommer veta svaret på förrän det väl händer.

03 Augusti 2014, kl 16:15 Permalink

Härligt med semester!
Skönt att veta att du kan sova utan sömntabletter. Några tips hur man börjar sluta?
Man har rätt att välja bort människor i ens liv som inte ger en någon som helst glädje, oavsett släktskap. Jag funderade på att säga upp kontakten med min mamma. Hon har bara gjort mig illa, sagt mycket elakt. Nu gjorde jag inte det pga olika omständigheter, och nu är jag i en situation när hon är dödssjuk och jag kämpar mycket med mitt dåliga samvete att jag inte känner nog mycket för henne, hjälper henne mer, andra i familjen som tycker och tänker när de inte har en aning om hur det har varit i mellan hemmets fyra väggar. Hon är inte snällare nu än förut, men sjuk, så nu kan jag inte gå. För att vända det till något positivt är det kanske nu jag måste öva på att förlåta. För jag vill förlåta och sedan låta henne flytta ut från mina tankar.