Jag ringde till Norge igår! :D Det tog "bara" tio dagar att fatta mod till detta. Har mejlat två gånger men inte fått något svar, så till slut kände jag mig faktiskt tvungen att lyfta telefonluren. Men självklart var personen jag skulle ha tag på ute på lunch just då! :O

 

Det tog en stund innan jag uppfattade det - norska är inte så himla lätt att förstå, speciellt inte när man är helt uppstressad över hela ringa-till-någon-jag-inte-känner-situationen. Och när jag äntligen förstod att det var fel person jag pratade med kom jag alldeles av mig, eftersom det inte stämde överens med scenariot jag "övat in", så då lät jag förmodligen helt förvirrad. :S

 

Lyckades på något sätt få fram vad jag hette och varifrån jag ringde och att jag ville att hon som var ute på lunch skulle återkomma till mig. Och sedan satt jag som på nålar hela eftermiddagen och väntade på ett samtal från Norge...som aldrig kom.

 

Två gånger gick jag in till chefen och beklagade mig. Första gången precis efter att jag hade ringt. Var förstås helt stirrig och hasplade ur mig att jag-har-ringt-till-Norge-men-jag-fattade-inte-vad-hon-sa-och-den-jag-skulle-prata-med-var-inte-där och chefen försäkrade mig om att det inte var någon fara, att jag skulle ta och lugna ner mig, att personen säkert skulle återkomma och att jag då kunde be henne att mejla till mig istället om jag hade svårt för att uppfatta vad hon sa.

 

Andra gången jag beklagade mig var strax innan jag gick hem. Då var jag mer förtvivlad än stirrig och meddelade att hon-har-inte-ringt-tillbaka-och-nu-vill-jag-inte-ringa-mer-och-hon-svarar-inte-på-mejl-så-nu-får-du-ta-över-den-här-kontakten. Han svarade återigen att jag skulle lugna ner mig och att det säkert kommit en massa saker emellan så att hon kommer ringa på måndag istället, att jag ska vänta och se helt enkelt - och framför allt att jag ska låta bli att oroa mig. Han har verkligen högsta betyg i How to Handle The Worrying Kind. :)