I tisdags ringde det på dörren. Jag väntade inget besök, så jag ville förstås inte öppna. Utgick ifrån att det var Rånartjänst (fast det inte borde vara det eftersom jag faktiskt betalar deras hutlösa avgifter).

 

Smög fram till dörren och kikade i tittögat. Mannen utanför hade gett upp försöken att få prata med mig och stod nu istället och terroriserade en av mina grannar (detta pågick under nästan TIO MINUTER). Och han såg alltför "normal" ut för att komma från någon skum sekt.

 

Hörde honom säga "...känner du till oss?". Så frågar Rånartjänst. Så frågar sektrekryterare. Så frågar...Hyresförskingringen!

 

Sektrekryterare, Rånartjänst, Hyresförskingringen...om en okänd människa ringer på ens dörr kan en ge sig fan på att hen tillhör någon av dessa kategorier.

 

Tur att jag inte öppnade! Jag vet av bitter erfarenhet hur ettriga Hyresförskingringen är. När jag var nitton år och precis hade flyttat hemifrån kom de och ringde på min dörr. Och eftersom jag är både lättpåverkad och har svårt för att säga nej fick de mig att gå med i eländet.

 

Jag ångrade mig förstås omedelbart när de hade gått, men för att gå ur igen var man tvungen att RINGA till dem och meddela detta. Mitt förhållande till telefoner var ju inte direkt mindre spänt på den tiden, om man säger så, så mamma fick hjälpa mig med detta. Men de gick inte med på någon uppsägning genom ombud, så jag blev till slut tvungen att ringa själv i alla fall. Skitjobbigt!

 

Så...jag öppnar inte dörren om jag inte väntar besök av någon jag känner och tycker om. Det är lugnast så.