Jag hade en läkartid idag, så jag tog ledigt från jobbet och åkte till Linköping med syrran. Vi hann med lite shopping innan det blev dags att ta bussen till sjukhuset. Jag köpte bland annat en japansk ordbok (så nu har jag två stycken - utöver kurslitteraturen), en rosa vattenflaska med Hello Kitty på, en hellång röd vampyrklänning (fullkomligt vulgär men samtidigt på något sätt elegant, vete fan när jag ska använda den men sådana petitesser kan man ju inte ta hänsyn till när man hittar något så häftigt), en stekpanna, en kattleksak (egentligen en babyleksak men jag tror nog att kissen kan ha roligt med den hon också) och en tröja från KappAhls barnavdelning. Lite gott och blandat sådär. ;)

 

Sedan var det då dags för sjukhuset. Vi var där i flera jäkla timmar! :O För det första kom vi dit väääldigt långt innan jag hade läkartid (man är väl tidspessimist). Och för det andra fick jag genomgå ungefär en miljon olika undersökningar. Jag trodde bara att det skulle vara ett enkelt återbesök, med utskrift av nya mediciner och sådär. Men nähädå - lyssna på lungor, kolla inhalationsteknik, sticka in långa metallföremål i både näsan och halsen, mäta lungkapacitet med två olika maskiner, fylla i astmautvärderingspapper, prata om hela min medicinska historia, gå igenom mina befintliga mediciner och diskutera förändringar av doser och preparat...kära nån, jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån! Fast det var nog värst för syrran, som bara satt i väntrummet - själv hade jag ju åtminstone full sysselsättning. :P

 

Jag fick min årliga bassning för att jag bor ihop med en katt trots att jag är allergisk, men när läkaren fick provresultaten och kunde konstatera att min lungkapacitet ökat med hela tre deciliter(!) sedan förra året så blev han lite mindre skeptisk till min lilla kisse. Som allergiläkare kunde han förstås inte säga rent ut att det är helt okej för mig att ständigt utsätta mig för något jag inte tål på det här viset (jag antar att det vore tjänstefel), men jag förstod ändå att det var det han ville få fram. :)