Vad konstigt det kändes att gå tillbaka till jobbet imorse - efter en hel jäkla månads semester! Jag hade 138 olästa mejl i inkorgen (gaaah!) och en bunt med kuvert på skrivbordet. Den gamla kopiatorn hade visst blivit utbytt mot en ny (som jag genast utsåg till min fiende eftersom jag inte förstod mig på den först men som jag sedan insåg nog är rätt bra ändå) men annars var det mesta sig likt. Jag kom in i mina arbetsuppgifter förvånansvärt snabbt (till skillnad från förra sommaren när jag var helt lost efter bara två veckors bortavaro).

 

Det har varit en lång dag, men det känns bra att vara tillbaka i Körsbärsdalen igen. Även om det var rätt jobbigt när kollegorna bombarderade mig med frågor om USA så att jag hamnade i centrum under en stor del av förmiddagsfikat. Jag hade nästan ingenting att berätta, svarade mest enstavigt på deras frågor. Jag blir så låst när jag ska prata sådär - jag har hur mycket som helst att säga om USA, men det vill liksom inte bubbla fram sådär på beställning.

 

Och som om det inte vore nog med att jag har börjat jobba idag - skolan har också börjat. Första dagen på höstterminen idag. Jag höll på att bli vansinnig innan jag hittade till kurssidorna och så smått började lära mig navigera på dem - jag går två kurser på två olika universitet, och båda universiteten hade förstås bytt system sedan jag senast läste där så jag fattade ju inte ett skit.

 

Hm. Nu är jag trött. Jävligt trött. Men syrran tar hand om mig - hon har ägnat eftermiddagen åt att fylla min frys med matlådor och nu håller hon på och bakar svartvinbärsmuffins. Så snart blir det fika, och sedan ska jag sooova!