Jag blev vittne till något otäckt idag när jag gick genom stan på lunchen. En kvinna stod och skrek åt en man. Jag tyckte först att det var lite genant och tänkte att jag bara skulle gå förbi utan att låtsas om någonting, det verkade ju vara ett privat gräl som jag minsann inte hade med att göra.

 

Men när jag stängde av min mp3 hörde jag att det hon skrek, om och om igen, var "LÄMNA MIG IFRED!" och då insåg jag att det var allvar. Hon gick undan från honom och skrek hysteriskt, men han bara följde efter och han var så obehagligt lugn och målmedveten hela tiden. När hon började springa, sprang han efter.

 

Jag blev helt paralyserad, bara stod där som fastfrusen och tog in hela den obehagliga scenen. Jag började hyperventilera och var nära till tårarna. Men sa jag någonting? Gjorde jag någonting? Nej. Jag var helt jävla handlingsförlamad.

 

Som tur var fanns det mer handlingskraftiga personer i närheten. En kvinna försökte prata med kvinnan som ville bli lämnad ifred och med mannen som inte ville lämna henne ifred, och en man tog upp sin mobil och ringde till polisen. Själv gick jag därifrån, hem till syrran och berättade om den hemska händelsen.

 

Jag vet inte hur många gånger jag har rannsakat mig själv och funderat på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Jag borde ha sagt något, gjort något, ingripit, protesterat...men jag gjorde ingenting. Ingenting alls!

 

Jag bara sitter här hemma i min trygga vrå, och hoppas att kvinnan som ville bli lämnad ifred också kommer att finna en vrå där hon kan känna sig trygg. Men vad hjälper det henne att jag TÄNKER och KÄNNER, när jag inte GÖR någonting?!