När jag kom ut ur duschen imorse hörde jag på radion om tre flickor som kidnappats och hållits inspärrade i typ tio år och som nu äntligen lyckats fly. Fan, vilken hemsk historia! Det får mig att tänka på en bok jag läste för några år sedan. Man upphör aldrig att förvånas över hur sjuka människor det finns här i världen. Usch och fy! :(

 

Trevligare var det när jag kom ut ur duschen igår morse. Då möttes jag av detta...

 

 

Första (och hittills enda) gången jag hörde den spelas på radion. Mycket trevlig start på dagen! Ganska melankolisk sång (i synnerhet i kombination med videon)...men den har ändå den sedvanliga glädjefnattande Taylor-effekten på mig (eftersom det ju är Taylor).

 

Apropå Taylor... När vi satt och förmiddagsfikade i Körsbärsdalen idag så fick jag syn på en geting som råkade befinna sig på fel sida av fönsterrutan. Och djurvän som jag är for jag genast upp från fikabordet och öppnade balkongdörren för att försöka fösa ut den - medan mina mer mordiskt sinnade kollegor började prata om flugsmällor och andra dödsbringande tillhyggen. Samtalet gled över till olika små flygfän, allt från kolibrier till mördarbin. Någon oroade sig över huruvida mördarbin finns i Sverige och chefen lugnade med att de håller till i USA - och tillade med en full-i-fan-blick på mig att de är särskilt förekommande i trakterna kring Los Angeles. Jag sa att jag inte trodde på det. För jag vet att han vet att jag ska gå på en av Taylors konserter där i sommar. Och jag vet att folk av någon anledning tycker att det är jävligt kul att retas med mig (chefen är absolut inget undantag). Så...inga mördarbin alltså. :)