Igår ringde syrran (som i egenskap av mitt hembiträde var hemma hos mig och städade medan jag var på jobbet) och meddelade att jag hade fått post som såg ut att komma från en privatperson och inte från ett företag, men hon kände inte igen handstilen på kuvertet så det kunde inte vara från mamma eller mormor (vilka är de som oftast skickar snigelpost till mig). Och genast fick jag ångest. Och jag mindes obehagliga brev jag fått genom åren där folk antingen sagt upp kontakten med mig eller på annat sätt gjort mig illa med sina ord. Och jag var fullkomligt övertygad om att det skulle göra ont att öppna det där mystiska kuvertet när jag kom hem. Jag klarade inte av att jobba över, som jag tänkt, utan jag skyndade mig hem klockan fyra för att slippa våndas längre. Om någon ville skada mig så kändes det bättre att få reda på det så snart som möjligt, innan jag hann bygga upp ännu fler skräckfantasier.

 

Men vad innehöll kuvertet? Ett elegant kort med födelsedagshälsningar i efterskott från mammas svärmor.