Så var mormors 75-årsfirande avklarat. Känslorna är blandade. Men det är väl bara att acceptera att somliga personer aldrig förändras fastän de borde göra det medan andra förändras fastän man inte alls vill det.

 

Det blev rätt jobbigt för mig när det började drälla in en massa folk. Att fly ut på en långpromenad kändes som en väldigt lockande tanke, jag blev helt stirrig och visste inte alls vart jag skulle ta vägen. Men tack och lov satte mamma mig på att torka disk just då, så då fick jag något annat än ångesten att fokusera på.

 

För mormors skull är jag dock glad att det kom så mycket folk. Jag hoppas att hon blev nöjd med sin dag. Det är ju det viktigaste.