Igår tog jag ledigt från jobbet hela dagen. Syrran hade vernissage på Hospitalmuseet i Vadstena, så självklart åkte jag och mamma och mammas sambo dit. Även om det innebar att återvända till en plats som gjorde mig så illa berörd att jag spydde sist jag var där. Vad gör man inte för sin älskade syster!

 

Jag blev illamående den här gången också. Ångesten sitter liksom i väggarna inne i museet, och jag känner den så himla tydligt och kan bara alltför väl sätta mig in i hur forna tiders mentalpatienter kände sig. Men till skillnad från vid mitt förra besök så var jag ju den här gången beredd på det, och kunde gå ut i friska luften innan det blev alltför illa. Fick jag bara sitta på bänken utanför och andas en stund så kunde jag återvända in igen. Men snart måste jag åter ut och känna den friska luften och friheten.