Elvaårsjubileum
Jag får väl inleda blogginlägget på samma sätt som jag inleder alla mina mejl nuförtiden; "Förlåt för att jag inte har skrivit på så länge, men jag är så himla trött hela tiden och har så mycket att göra"...men nu skriver jag i alla fall. :)
Just nu består mitt liv mest av att jobba och att spela Sims. Vi har så satans mycket att göra nu med alla deklarationer som ska vara klara om mindre än två veckor(!) så jag måste jobba jobba jobba massor massor massor. Och när jag väl kommer hem om dagarna orkar jag inte så mycket annat än att lägga mig i sängen och spela lite Sims. Och sedan vill jag bara sova.
Jag borde egentligen ha jobbat i helgen. Men det gjorde jag inte. Syrran och jag åkte till Borås istället. :P Vi hade jättemysigt och träffade både Livrädd och Lyckopillret. :) Mitt Lyckopiller skulle uppträda på ett evenemang i en liten byhåla utanför Borås i lördags, så vi åkte dit och överraskade honom. Han blev både chockad och rörd över att vi tagit oss ända dit bara för att träffa honom. Men vad gör man inte för sitt Lyckopiller?!
I lördags var det förresten exakt på dagen ELVA ÅR SEDAN vi träffades allra första gången, Lyckopillret och jag. Helt sjukt vad tiden går fort! Och vad mycket som har hänt under dessa elva år...kära nån! Vem hade trott att den där osäkra och förvirrade lilla fjortonåringen skulle utvecklas till den jag är idag. :)
Busschauffören kunde inte begripa vad syrran och jag gjort i Kinnarumma hela dagen. Hon frågade om vi hade tittat på hästar och kor...för så värst mycket annat trodde hon inte att det fanns att se där. :P Men tänk så fel hon hade!
Vi hamnade mitt i en brännbollsturnering där alla lag var utklädda. Det visade sig att Lyckopillret också skulle vara med och spela. Han presenterade oss för resten av sitt lag ("Schlagerlaget", såklart) och jag kände mig bara LITE skräckslagen när vi hälsade på dem och satte oss hos dem.
Men självklart var inte Lyckopillret där bara för att spela brännboll. Han skulle ju sjunga också! När vi pratade efteråt ursäktade han sig för att det "lät så hemskt", men jag tyckte att det lät lika fantastiskt som vanligt. Han sjunger som en ängel, den där pojken - även när han har ont i halsen.
Hela dagen var väldigt trevlig och jag är verkligen glad över att vi åkte dit. :) Jag fick lite ångest sedan på natten på hotellrummet (jag brukar bli rätt låg strax efter att ha varit väldigt glad), men det gick över förvånansvärt snabbt.
Ett jättetrevligt evenemang som jag verkligen kan rekommendera...om ni nu skulle ha vägarna förbi Kinnarumma någon sommar. ;)
Kommentarer
Trackback
