Förra veckan tog jag äntligen mod till mig och ringde till Vuxenpsyk för att be om läkarintyg på mina mediciner (så att jag inte blir haffad för knarksmuggling av den amerikanska polisen när syrran och jag åker till Kalifornien i augusti). Men var det någon som svarade? Nähädå. "Välkommen till Vuxenpsykiatriska kliniken, våra telefontider är..." Klockan åtta imorse var det visst telefontid. Så då ringde jag. Och fick veta att jag ringt till alldeles fel telefonnummer, jag skulle tydligen ringa ett helt annat nummer om mitt ärende gällde läkarintyg. Och på det numret hade de inte telefontid förrän klockan tio. Så två timmar senare ringde jag till det numret istället. Och möttes av en automatisk röst som meddelade att jag skulle bli uppringd vid fem i halv elva. Och jag blev faktiskt uppringd på utlovad tid. Men vid det laget var jag så nervös och uppstressad att jag alldeles glömde bort säga att läkarintyget ska vara på engelska. Att hoppas på att de ska fatta det själva (jag sa klart och tydligt att det är till USA jag ska åka) är väl nästan att hoppas på för mycket...men fan heller att jag gör om hela telefonproceduren en gång till!! Så det är väl bara att vänta och se och hoppas på det bästa.