Jag blir inte förvånad när jag läser sådant här. Jag blir faktiskt inte det. Men så har jag också en - milt uttryckt - rätt negativ uppfattning om BUP sedan tidigare.

 

Jag tog mig upp ur BUP-träsket när jag var sjutton och hankade mig fram med hjälp av skolkuratorn tills jag fyllde arton och äntligen fick komma till de vettiga människorna på vuxenpsyk. Och jag lovade mig själv att mina eventuella framtida barn aldrig någonsin fan i helvete heller skulle behöva komma till BUP.

 

Några av mina bättre psykkontakter har jag nog haft på ungdomsmottagningar faktiskt. Där finns inget av den där institutionskänslan, där känner man sig inte i underläge eller nedtryckt, dit behöver man inte kvalificera sig och köa i en miljoner evigheter och sedan förväntas uppvisa tacksamhet när man äntligen får komma dit. Där blir man tagen på allvar och får prata om det som faktiskt är relevant för en. Där verkar de faktiskt gå in för att hjälpa en och inte för att stjälpa en.

 

Något ambivalent känner jag mig dock när jag tänker på att en av mina bästa samtalskontakter slutade på ungdomsmottagningen förra året för att börja jobba på BUP istället. :question: Men det var i och för sig inte på BUP här i stan - den kliniken hon skulle till kanske faktiskt är bra (min erfarenhet sträcker sig ju inte utanför BUP i Norrköping). Om inte annat så måste den ha blivit bra sedan hon kom dit.

 

Nu ska jag sluta babbla och gå och lägga mig. Natti natti! :tired: