Spänningen och övertidsarbetet från den senaste veckan tog ut sin rätt i förmiddags. Jag virade in mig i en filt och lade mig på sängen. Jag tänkte bara vila lite, men jag somnade visst - och sov i flera timmar! :O

 

Vid ettiden ringde Fobisk och frågade om jag var hungrig. Då var han tydligen på väg till Norrköping - och kunde vara hos mig inom 30-40 minuter. Holy shit! Mitt hem såg ut som om en tornado dragit fram genom det, och själv såg jag ännu värre ut. Jag hade precis gått upp och var fortfarande klädd i pyjamas. Jag hade varken duschat eller borstat tänderna. Så det blev en halvtimmes panikfixande innan lägenheten och jag såg någorlunda representabla ut och kunde ta emot Fobisk och hans kompis (som förresten såg ut exakt som min klasslärare på gymnasiet). :P

 

Vi gick till mitt stammisställe och mötte syrran och åt lunch. :) Och sedan gick vi till ett café. Det var skitmycket folk där, och både Fobisk och jag kände av våra ångestmonster. :S Det är så himla befriande att umgås med någon som fattar sådant, som förstår precis hur och varför man upplever vissa saker som jobbiga. :thumbup: Och monstren vann inte den här gången. Vi gick in på caféet och hittade ett ledigt bord och ställde oss i kö för att beställa. Det var jobbigt, men vi klarade det. Och fikat var jättegott. :)

 

Det har varit en väldigt trevlig dag och jag är själv förvånad över hur avslappnad jag har känt mig. Måste bero på sällskapet. Så tack, alla tre, för denna fina lördag! :)