Har mejlat mina iakttagelser vid helgens revision till föreningens kassör. Och nu vill hon träffas och gå igenom det hela. Imorgon eller på tisdag. För årsmötet är på onsdag. Och hon undrar om jag kan ringa den andra revisorn (vi är tydligen två stycken) så att denna också hinner gå igenom bokföringen innan årsmötet.

 

Fuck.

 

Ångestmonstret har gått in i någon slags fas av hysteri. Jag vill inte träffas, jag vill inte ringa, jag vill inte gå på årsmötet...eller jag VILL, men jag vågar inte. Måste allting vara så förbannat jäkla skitläskigt?!

 

Min första impuls när jag läste kassörens mejl var att stänga av datorn och krypa ner i sängen och titta på en film. Och sedan skulle jag ta en Imovane och domna bort. Men det skulle ju inte vara särskilt konstruktivt, så istället sitter jag kvar här vid datorn och försöker komma på vad jag ska svara henne.

 

Ska jag se till att få det överstökat och föreslå att vi träffas imorgon? Det vore ju det mest förnuftiga. Men min mindre logiska och mer rädda (och just nu väldigt dominerande) sida tycker att jag ska skjuta upp det till tisdag, eller ännu hellre till onsdag i anslutning till årsmötet. Och hur jag ska hantera situationen med att kontakta den andra revisorn vågar jag inte ens tänka på.

 

Åååh...det är vid sådana här tillfällen som jag hatar att vara störd. Annars har jag förlikat mig himla bra med att vara ett psykfall. Det är en del av den jag är - en del som jag ibland till och med gillar. Fast just nu är den ett gissel.

 

Kom igen nu, Malin! Skriv och föreslå att ni träffas imorgon eftermiddag. (Och sluta prata med dig själv!)