En blåögd liten flicka
Jag är väldigt ung och naiv, enligt mina kollegor. "Du är så söt, Malin", säger de och skrattar.
Vi håller på och intervjuar potentiella praktikanter, och hittills låter mitt omdöme om samtliga typ "Hon verkar bra, jag gillade henne jättemycket!" och mina kollegor bara skakar på huvudet och säger att jag inte är erfaren nog att se subtila grejer som vad en person säger mellan raderna och vad som faktiskt ligger bakom det hen säger - och att hen kanske inte alls är så bra som det först verkar.
Kollegorna ser igenom praktikantkandidaterna med sina röntgenblickar och hittar sådant jag inte ens haft en tanke på. Själv är jag som ett blankt papper som jag låter intervjupersonerna fylla med vad helst de vill. Jag låter mig imponeras av deras prat och köper vartenda ord de säger.
Är jag för godtrogen när jag möter nya människor? Är det fel att vara så okritisk, att vilja ge alla människor en chans innan man dömer ut dem? Jag trodde att det var något bra. Men när jag tänker efter, kanske det är just det här som gjort att så många människor kunnat köra över mig och göra mig illa genom åren.
Kanske måste jag faktiskt bli lite tuffare. Men hur blir man det?
Kommentarer
Lillasyster
Du är godhjärtad, älskling. Det är ingen dålig egenskap. Dålig är egenskapen hos de som utnyttjar de godhjärtade människorna. Lillasyster ska lära dig lite fuck you-attityd som lillasyster har så mycket av ;)
Monika
Jag är likadan... och, VISST blir vi överkörda emellanåt... men, vi ger samtidigt också ALLA en chans, vi dömer inte innan vi VET hur det verkligen ligger till!! Vi har fått många sår i själen av onda människor, men samtidigt så växer vi och blir starkare... Jag är övertygad om att vi bara blir finare och finare människor för varje bakslag... Fast, som din kloka lillasyster skriver lite fuck you-attityd vore inte fel... i skrift är det enkelt men irl är det OTROLIGT mycket svårare!! Du får be henne hålla en kurs för oss... ;)
Trackback
