28 minuter och 13 sekunder. Jag vet inte exakt hur stor del av den tiden som var väntetid och hur stor del som var faktisk samtalstid, men alltihop var jävligt jobbigt och jag har dragit mig i flera veckor(!) för att ringa det här samtalet.

 

När jag nu väl äntligen gjorde det hade jag på golvet framför mig min bokningsbekräftelse och mitt kreditkort och en fusklapp med alla saker jag skulle ta upp. Hjärtat hamrade och jag harklade och hostade något alldeles förfärligt och jag repeterade hälsningsfrasen "Hej, jag heter Malin, jag ska åka till USA snart, du kanske kan se min bokning...?" ett antal gånger om och om igen inne i huvudet medan jag satt i telefonkön.

 

Efter mycket väntande och ännu mer ångest svarade en trevlig och lugn och artig Andreas som besvarade mina framstammade frågor och lugnt och metodiskt förklarade allting som en neurotisk flygplansoskuld behöver veta inför sin första resa.

 

Herregud, vad skönt att ha det där samtalet undanstökat! Och vad skönt att ha fått så många frågetecken uträtade. Får se hur lång tid det tar innan pulsen lugnar ner sig och svetten torkar...