The Worrying Kind -

Jag överlevde Los Angeles men trivs helt klart bättre i San Francisco

Jag har sett Taylor live. Jag har befunnit mig bara någon meter från henne. Jag har sett henne och hört henne sjunga PÅ RIKTIGT. Det är helt jävla ofattbart.

Arenan rymde typ 14 000 personer och syrran och jag befann oss verkligen i ALLA dessa människors blickfång, i det lilla området som omgärdades av scenen. Jag stod med armbågarna på scenkanten och betraktade det väldiga människohavet och förundrades över att jag inte föll död ner av ren skräck. Det kändes nästan surrealistiskt, som om alltihop bara var en dröm. Men vi har både biljetter, armband och foton som bevis för att vi faktiskt var där.

Tyvärr var vi tvungna att gå därifrån redan efter halva konserten. Taylor klev på scenen nästan två timmar senare än vad jag hade trott, för hon hade två förband som tog en jävla massa tid. Men det gör inte så mycket. Vi var ändå så himla trötta, och dessutom hade vi ju beställt en taxi att plocka upp oss vid kvart över tio.

Taxin, ja. Det stod en hel rad med taxibilar och väntade utanför arenan. Ingen av dem bar namnet på vårt taxibolag - vilket i och för sig inte betydde så mycket eftersom jag läst på deras hemsida att de ofta anlitar underentreprenörer. Jag har inte åkt taxi sedan jag var elva år och måste åka in till sjukhuset för blindtarmen, men då hade jag ju mamma med mig som skötte snacket och dessutom fanns det bara en taxi att välja på så det fanns ingen risk för att råka gå fram till fel bil. Så var det inte riktigt nu. Det kom fler och fler taxibilar, klockan passerade tidpunkten då vi skulle ha blivit upphämtade och jag kände hur paniken steg inom mig. Till slut ringde jag till taxibolaget och efter mycket om och men klev en chaufför ur en av bilarna och vinkade till oss och sa "Malin?" med mycket märkligt uttal och jag blev så himla LÄTTAD. Han var hur trevlig som helst och körde lugnt och säkert ut ur skyskrapeområdena och genom slumkvarteren och nästan ända fram till dörren vid Greyhound-stationen. Jag kände mig faktiskt trygg under hela färden och gav chauffören mer dricks än jag egentligen behövde och han önskade oss en trevlig resa.

En del av mig trodde faktiskt inte att vi skulle ta oss levande från Los Angeles. Inte förrän vi satt ombord på bussen kunde jag riktigt ta in det faktum att dagen som jag fruktat så mycket nu var över och att den till och med varit riktigt trevlig. För en utomstående betraktare kan det kanske verka märkligt att åka till Los Angeles över bara en dag och att inte se till att uppleva mer där än ett besök på biblioteket, en lågbudgetpicknick och en halv konsert. Men det var fullt tillräckligt för oss.

Och det var himla skönt att komma "hem" till San Francisco igen imorse. Vi tog en spårvagn hem till hotellet och lade oss och sov fram till eftermiddagen. Sedan gick vi till Subway och köpte med oss lite mat för en picknick i en mysig liten park och sedan gick vi förbi mina romankaraktärers hus en gång till och sedan gick vi till stadens äldsta park (där det tydligen ska krylla av använda kondomer på marken efter de nattliga aktiviteter som pågår där, men vi upplevde snarare att det kryllade av ekorrar och fjärilar).

Jag kände mig äntligen redo för att shoppa i de spännande små butikerna på Castro Street, så efter parkbesöken blev det några butiksbesök. Pryd som jag är blev jag alldeles förfärad av att det helt plötsligt kunde dyka upp porrbilder, glidmedel och dildos bland vykort, nyckelringar och annat oskyldigt. Men som syrran säger - det är ju fint att man inte behöver skämmas över att köpa sådana saker, att de ligger helt öppet bland "vanliga" saker och att det inte är något hysch hysch omkring det. Sedan finns det förstås en hel del butiker här som BARA säljer sexrelaterade produkter, men dem gick vi inte in i.

Nu ligger vi på hotellrummet och vilar (syrran har nog förresten hunnit somna, tror jag). Imorgon ska vi till Japantown och så ska vi åka gamla spårvagnar och ta oss en närmare titt på Golden Gate-bron. Natti!

22 Augusti 2013, kl 05:29

Permalink

Kommentarer

Per

Jag är imponerad av det ni har gjort - modigt! Synd bara att förbanden spelade så länge.. =/

2013-08-22 @ 07:19:33

Trackback