Tillfälligt fel...försök igen senare
Ni har väl inte missat att biljetterna till Twinight släpptes idag? :D Jag hämtade ut mina på hemvägen. Det kändes extremt nördigt och ganska pinsamt att kliva fram till biokassan och be om att få hämta ut något som släppts bara några timmar tidigare...men tjejen i kassan gjorde ingen big deal av det, och jag hade syrran med mig som moraliskt stöd, så det var rätt lugnt. :thumbup:
(Bild skamlöst stulen från SF.)
I Körsbärsdalen går livet sin gilla gång, med sedvanliga ups and downs. Igår var det väldigt mycket up. Den kollega jag ser som typ allvetande inom redovisning kom och frågade MIG om råd i en momsfråga - och jag kunde svara, utan att knappt ens behöva tänka efter. :D Då kände jag mig ganska så jätteduktig, kan jag ju säga.
Idag har det varit lite mer down. En annan kollega uppmärksammade mig på några fel jag har gjort i min löpande bokföring. :O Och då kände jag mig helt inkompetent och tänkte att nu får jag väl inte stanna kvar i Körsbärsdalen och jag borde kanske förresten inte jobba med ekonomi överhuvudtaget... (Vadå drama queen?)
Jag skulle ringa till en revisor idag. Ja, just RINGA. :bigeyes: För efter intensivt detektivarbete på nätet blev jag till slut tvungen att konstatera att gubben varken hade hemsida eller mejladress. :O Så jag skrev ner hans nummer på en lapp, och satt och blängde på den en stund...sedan ringde jag. Och möttes av den där intetsägande Telia-rösten som informerade mig om att det var något TILLFÄLLIGT FEL och att jag skulle FÖRSÖKA IGEN SENARE. Man kan ju bli vansinnig för mindre! :S Jag försökte förstås inte igen senare. Jag gick över till andra arbetsuppgifter, kastade då och då ett getöga på lappen men utan att göra minsta ansats till att faktiskt lyfta telefonluren.
Imorgon ska jag fråga chefen (som var i Stockholm idag) om han har någon mejladress till den här revisorn...och har han inte det så kanske-förhoppningsvis-men-troligen-inte jag kan lirka mig till att få honom att ringa i mitt ställe. Och funkar inte det får jag helt "enkelt" ta strid med Ångestmonstret och göra ett nytt försök med telefonen. Usch! :S Men det är ju sådant man utvecklas av - att utmana sina rädslor istället för att låta dem styra. Wish me luck...
(Bild skamlöst stulen från ADAA.)
I övrigt går det mycket bra på jobbet. :thumbup: Kanske för bra? Jag pratade nämligen i telefon med min sjukskrivna kollega idag...och hon frågade hur det går för mig (jag har ju tillfälligt övertagit flera av hennes uppdrag) och om hon kanske lagt en för stor arbetsbörda på mig...? :question: Och jag sa att "nej nej, det är lugnt, det går jättebra". Sedan ville jag nästan bita tungan av mig. För hur hemskt måste det inte kännas för henne, att allting rullar på relativt friktionsfritt i hennes frånvaro! Som om hon inte behövdes, som om vi klarade oss alldeles utmärkt utan henne. :O Det var ju inte alls så jag menade. Jag ville bara lugna henne, så att hon kan slappna av och fokusera på att må bra och bli frisk utan att behöva oroa sig för alla plikter på jobbet. Hoppas att hon tog det på det sättet. (Själv skulle jag garanterat ha tagit det på helt fel sätt.)
Och så avslutar vi inlägget med lite Brian och Justin. :love: Jag har fortfarande inte kommit mig för att börja titta på någon annan serie istället...måste nog sörja lite till först.
Kommentarer
Lillasyster
Sötnos, var jättetrevligt att träffa dig idag <3 :)
Jag hejar på dig! Slå Ångestmonstret bom-bom!
Tror hon förstår att du inte menade det så :)
Wiiiiiih bögbög <3 :D
Svar:
The Worrying Kind
Trackback
