Jag har problem med närhet. Jag vill helst ha ett visst avstånd till andra människor (männisor utanför familjen alltså). Men idag fick jag en kram av chefen, och det kändes bra. :thumbup: Lite obekvämt förstås, men det var inte så att jag stelnade till och började streta emot - vilket hände några gånger på gymnasiet när lärare försökte krama mig. :O

 

Körsbärsdalen är en tryggare plats än skolan, och jag är en tryggare människa nu än vad jag var som tonåring. :) Och det tar sig alltså bland annat uttryck i min instinktiva reaktion på auktoriteter som kramas.