Nyss hemkommen från min andra bioupplevelse av The Twilight Saga: Breaking Dawn part 2. Jag grät den här gången också. Jag blir så himla känslosam framåt slutet (det hjälper inte att jag vet precis vad som kommer att hända). Åh. Jag är helt enkelt kär i den här sagan. Unconditionally and irrevocably in love with Twilight.

 

Men! (Nu börjar jag visst låta som juryn i något tävlingsprogram - först berömmet, och sedan kritiken.) De andra biobesökarna. På Twinight var de bra. De som var där kunde minsann bete sig. Men de som var och såg filmen idag...fy fan! Det var ett jävla blippande och lysande och fotande med mobiler, och ett jävla tjattrande och skrattande och kommenterande, och ett jävla spring in i och ut ur salongen...gaaah, jag trodde att jag skulle bli tokig!!! :mad:

 

Här inbillar man sig att den underbara 15-årsgränsen ska hålla omoget beteende borta...men nähädå, det finns fjortisar på andra sidan 15-årsgränsen också. Dessutom verkar biopersonalen ignorera legkontrollen totalt (de är väl rädda om sina intäkter), så jag misstänker att ett antal småbarn slunkit in (och många av dem verkar ha varit på samma visning som jag idag). Suck.

 

Hoppas att de värsta fjortisarna redan har hunnit gå och se filmen när det blir dags för mitt tredje biobesök. Om sisådär en vecka. Eller några dagar. ;)