Det blev inte så många bilder idag. Men igår lyckades visst en journalist från Folkbladet fånga syrran och mig på bild...



Och nu är Pride över. Redan! :( Men jag ska inte deppa ihop. Det var en fantastisk eftermiddag igår, och det var en fantastisk dag idag. Så mycket gemenskap, normkritik och kunskapsdelning. Underbart! :thumbup:

Vi började dagen med en politikerdebatt. Om HBTQ-frågor inom vården. Rätt fascinerande. Och frustrerande. V och MP kom - föga överraskande - med de vettigaste och mest humana uttalandena. KD var - ännu mindre överraskande - lika okunniga och bakåtsträvande som vanligt. SD var med för första gången...vilket kändes väldigt olustigt...men det var liksom en sur nisse som bara stod där och hängde och knappt öppnade munnen under hela debatten (om det berodde på självbevarelsedrift eller på bristande argument låter jag vara osagt). C hade några vettiga inlägg att komma med. Resten pendlade fram och tillbaka och verkade vilja sitta på tre-fyra stolar på samma gång. De vettiga politikerna möttes av jubel och spontana applåder, idioterna möttes av suckar och skratt och huvudskakningar...resten möttes av snarkningar. :P Jag gillar verkligen att lyssna på politiker i Pride-sammanhang...för hela publiken är liksom rörande överens...och det finns alltid åtminstone ett par politiker som inte är helt fucked up...vilket fyller mig med hopp om en bättre framtid...att saker och ting faktiskt kan förändras. :)

Sedan blev det dags för föreläsning/samtal om ätstörningar. Och då, precis i början när de satt och beskrev de olika formerna av ätstörningar, hände något jävligt märkligt med mig. Jag har varit med om det några gånger förut i mitt liv, och det är förbannat obehagligt. Jag började svettas floder, var plötsligt så himla varm, kände mig yr, händerna vibrerade (de skakade inte, de verkligen VIBRERADE), jag mådde illa och var övertygad om att jag skulle spy vilket ögonblick som helst...jag ville bara ut därifrån! Men aldrig i livet att jag reser mig mitt under en föreläsning och krånglar mig ut ur stolsraden! Men samtidigt kan man ju inte sitta och spy medan någon håller på och berättar om sina erfarenheter av bulimi... :S Tack och lov spydde jag inte. Och jag behövde inte fly fältet. Men jag mådde dåligt under hela den där timmen, och det var en lättnad när det blev dags att lämna lokalen. Jag fattar fortfarande inte vad det var som hände. När jag googlade symptomen lite senare kom det bara en massa träffar om panikångest. Men jag vet mycket väl hur det känns att få en panikattack - och det här är något helt annat. Jag vet inte vad det är, men hittills har det nog bara drabbat mig under föreläsningar och andra informationstillfällen som behandlat ätstörningar eller droger... :question:

Över till gladare ämnen! Presentation av en intervjustudie som gjorts med regnbågsbarn om deras syn på familjer och familjebildande. Det var jättegulligt! :) Och hoppingivande, eftersom jag själv - när den dagen kommer - tänker skaffa barn på en dansk fertilitetsklinik... (Ja, jag vet att det är tillåtet i Sverige, men vet du under vilka förutsättningar?! Nä, just det...ta reda på det då...så kommer du fatta varför jag föredrar Danmark.)

Och så avslutades årets Pride-upplevelse med en normbrytande teaterpjäs. Rätt charmig. Men tjejen i pjäsen påminde rätt mycket om L, så det kändes ju jobbigt såklart... :bigeyes: Men budskapet var fint. Och det framfördes väldigt roligt.

Åh, en sak till! Jag höll ju på att glömma. Imorse upptäckte jag att alla stadsbussar har regnbågsflaggor där det brukar sitta Sverigeflaggor under högtidsdagar. Idag var en högtidsdag i Norrköping HBTQ-community - och det budskapet fördes alltså ut över hela stan! Sånt gör mig GLAD!!! :D