Nej! Nej, nej, NEJ!!! Jag tvingades gå i psykodynamisk terapi när jag var 16-17 år och det var SKIT. Det hjälpte inte överhuvudtaget. Och kuratorn jag gick hos var hemsk...jag fick MER ångest av att prata med honom. För det mesta satt vi bara tysta, för han ville att jag skulle "prata fritt ur hjärtat" och det kunde inte jag. Han ställde nästan aldrig några frågor och hans blick kändes väldigt obehaglig. :bigeyes: Så jag är typ mentalt allergisk emot psykodynamisk terapi. Skulle denna plåga nu börja rekommenderas igen?! Fan heller. Fortsätt med KBT!

Visst kan det kännas skönt att bara få komma och prata, utan att få hemläxor och annat som ingår i KBT. Men då vill jag att terapeuten ställer frågor, då vill jag få förslag på konstruktiva lösningar, då vill jag prata om nuet och inte hålla på och rota i barndomen eller det undermedvetna. Och det är KBTare i allmänhet bättre på än de som är skolade inom andra inriktningar.

(OBS! Min personliga erfarenhet. Inget vetenskapligt bevisat.)