Idag har jag varit och klippt mig. :thumbup: Jag hade inte gjort det sedan i mellandagarna(!) så det var verkligen på tiden. :O Jag har känt mig ful och ovårdad ett bra tag nu, så det känns skönt att jag äntligen gjort något åt det. Jag tycker det är skitjobbigt att gå till frisören, det är därför jag drar ut på det tills jag ser ut som värsta luffaren och mer eller mindre blir tvungen att göra det.

Syrran hade letat på nätet och hittat en salong som verkade jättebra. Så vi traskade dit idag. Tur att hon var med, annars hade jag nog skjutit upp det några veckor till. För jag kände ångesten komma krypande, med sitt JAG-VILL-INTE-mantra. :bigeyes: Ångesten är jävligt lurig, den övertygar mig om att jag inte vill göra det jag tänkt göra. Men egentligen vill jag. Jag har bara lite svårt att skilja på "vill inte" och "vågar inte" ibland.

På salongen var de hur trevliga som helst. Pratsamma och serviceminded och duktiga. Men jag satt ändå stel som en staty och irrade med blicken och kunde inte slappna av. Sådär som jag alltid gör. Jag hatar att jag gör det, men jag måste väl acceptera att det är sådan jag är. Håret blev i alla fall fint och jag kommer absolut att fortsätta gå till den där salongen.