Nu har det väl slagit över alldeles. :O

Fyra av mina kollegor var ute på stan, det var bara jag och en till kvar på kontoret. Innan de gick bad en av dem mig att ta hand om en kund som kanske skulle komma medan de var borta. Hon förklarade vad jag skulle göra och jag lyssnade uppmärksamt. Visst blev jag lite rädd, men mest förväntansfull. Och stolt över att det var mig och inte den andra kollegan hon vände sig till i första hand.

När det sedan ringde på porttelefonen, skyndade jag mig att svara och sedan gå till dörren för att öppna. Jag ville inte riskera att min kollega hann före, det här var ju "mitt" uppdrag. Och det kändes riktigt roligt. Nervöst förstås, men spännande.

Om det inte var så grått och regnigt idag, kunde man ju tro att jag fått solsting. :P