Shit, vilken puls jag har nu! :O Först ringde jag till veterinären för att boka tid för kissens årliga vaccination. Och det var ju förstås jätteläskigt, men gick ganska bra. :thumbup: Och strax efter jag lagt på, ringde porttelefonen. Och eftersom vi bara är tre personer på kontoret just nu och två av dem sitter på balkongen och äter lunch, kände jag mig manad att svara. Porttelefonen känns relativt ofarlig, jämfört med externa samtal. Men vem var det som stod där nere i porten och ville in, om inte Häxan från Karmanjaka! :bigeyes: Hon lät arg och mitt hjärta stannade nästan, men jag fick fram ett litet "välkommen" och tryckte på portöppningsknappen. Sedan RUSADE jag iväg till köket och ut på balkongen och berättade panikslaget om det överhängande hotet. Och en av mina kollegor (jag är henne evigt tacksam!) reste sig och gick och öppnade, medan jag smet in i mitt arbetsrum. Men Häxan kom inte för att bråka, hon ville bara lämna en kasse med bokföringsmaterial. Ingen fara alltså. Men min puls skenar fortfarande.