Den årliga prövningen

Igår kväll var det dags för kissens årliga vaccination. Jag var så nervös för det, men det gick riktigt bra. :thumbup: Det tog säkert bara tio minuter att få in henne i buren, och hon förlät mig nästan genast efteråt. Hon gnällde lite, men blev inte hysterisk. Själv var jag relativt lugn, tills bilen (mammas sambo skjutsade oss) svängde in på veterinärens parkering. Då satte min ångest igång (som om det inte räckte med den storögda kissen som låg alldeles stel i ett hörn av buren).

Men på något sätt gick jag in på kliniken själv, förklarade lugnt att min lilla kisse väntade ute i bilen och att vi var där för vaccinationen. Jag fick fram både vaccinationskort, försäkringsnummer och plånbok utan att darra eller fumla. Jag hämtade kissen och tog in henne i ett ledigt rum. Jag småpratade med sköterskan och jollrade med kissen. Och plötsligt var det över och vi fick åka hem igen.

Utifrån sett tror jag faktiskt att jag betedde mig helt normalt. Trots att ångesten stockade sig i halsen. Det var annat än förra året det, när min ångest var så uppenbar att sköterskan frågade om jag ville vänta utanför medan hon gav kissen sprutan...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback