Jahapp. Så har vemodet rullat in och fått mig i sitt grepp. :(

Chefen kom in i mitt rum förut och började prata nystartsjobb och studier och annat trevligt, och då sa jag rent ut till honom att jag tycker att han ska anställa mig. Tror aldrig jag har sagt det förut, bara att jag "vill stanna här". Men nu sa jag att jag vill ha en anställning här. Väldigt modigt av mig, måste jag säga. :thumbup:

Men han kunde liksom inte ge mig något bra svar. Han började prata om företagets ekonomi och min operation och att jag ju ska praktisera en månad till och att han måste räkna på det där och vi får se senare och bla bla bla. Så nu känner jag mig lite nedstämd. Jag hatar ovisshet! :( Jag mår inte bra av det.

Försöker fokusera på nuet. Jag är här nu och jag har det bra här nu. Och jag vet ju att jag får stanna här åtminstone till den 30 april. Och det är ju jättelänge kvar till dess. Önskar att jag kunde slappna av och njuta av den här tiden, istället för att hålla på och oroa mig inför framtiden...


Promise me this, that you stand by me forever...