Herregud, vad trött jag har varit idag! :tired: Jag är ju inte van vid sådana här helger, där man är vaken på nätterna, far omkring och busar och umgås med folk. Jag hade nog egentligen behövt stanna hemma och sova idag, men gick ändå till jobbet och lyckades hålla mig vaken under hela arbetsdagen (även om det såg lite kritiskt ut strax innan förmiddagsfikat).

 

Det första chefen sa till mig efter "godmorgon" var namnet på företaget som jag skulle ha ringt om i fredags. :bigeyes: Och jag kröp ihop på stolen och bekände att jag inte hade ringt. :blush: Men det gjorde ingenting, visade det sig, för chefen hade ringt själv. Han undrade bara var företagets pärmar låg någonstans (på mitt skrivbord). Vilken lättnad! :)

 

Jag behövde ett kontoutdrag för ett annat företag, och eftersom Internet FORTFARANDE inte fungerade (det lade av i fredags!) blev jag tvungen att RINGA till banken. :bigeyes: Jag skrev ner stödord, harklade mig, sträckte mig efter luren X antal gånger...sedan ringde jag. Och fick ett automatiskt personen-du-söker-har-semester-svar. Suck. Så jag fick börja om processen (bortsett från stödorden, de behövde jag ju inte skriva ner en gång till) och ringa till bankens växel istället. Och jag klarade det! :D Jag presenterade mig, framförde mitt ärende, lämnade rätt uppgifter och tackade så mycket för hjälpen.

 

Efteråt genomförde jag några smått hysteriska glädjehopp runt arbetsrummet. :P När Internet någon halvtimme senare började fungera igen blev jag dock lite sur...tänk om jag hade vetat det lite tidigare, liksom - men då hade jag å andra sidan inte fått träna på att ringa. :thumbup:

 

På eftermiddagen kopplade en kollega ett samtal till mig. Och numera vet jag ju hur det ser ut på skärmen när man får ett samtal kopplat till sig, så den här gången gjorde jag åtminstone inte bort mig när jag svarade. :P Inte för att det skulle ha spelat särskilt stor roll, för kunden som ringde var redan på krigsstigen och kunde inte gärna ha blivit mycket surare. :S Hon ställde en fråga som jag egentligen, om jag hade tänkt efter lite, skulle ha kunnat svara på. Men jag blev så överrumplad att jag kopplade henne till chefen (som satt i möte och därför lät bli att svara - vilket ledde till att kunden faktiskt blev om möjligt ännu surare).

 

Sedan gick jag in till kollegan som kopplat samtalet till mig, satte mig på hennes besöksstol och småpratade och levererade snyggt och prydligt exakt de ord som jag borde ha sagt till kunden. De fanns där inom mig, jag kunde bara inte få fram dem i rätt situation. Men om jag får den här frågan igen, så tror jag nog att jag kommer kunna svara på den.

 

Vad praktiskt det vore om man kunde få veta i förväg vilka frågor kunderna tänker ställa...